Plötsligt och oväntat
Mitt i sommaren

Skogsbränderna härjar i Norra Dalarna, Jämtland och Härjedalen. Kompisarna i Olingdal fick evakuera men har nu fått komma tillbaka hem och sover med ett öga i taget. Alla är vaksamma och gu'nåde den tänder en grill.
Hur når man ut med information turister från andra länder?
Är det dåligt väder när det är så varmt och soligt så att man inte kan vara ute?

Vi har fått ett barnbarn, naturligtvis världens ljuvligaste men det är jobbigt med värmen och är man bara två månader är det mycket som sker i kroppen och runt omkring.
Hur gör dom som har 40 grader hela tiden?
Här ligger barnbarnet i tarrsängen i fäboden med sin far och möjligen är det tänkt att pyret ska sova men jag tror jag vet vem som somnar först.
Vi kanske skulle konsultera de som är från länder med varmare klimat. Hur gör man för att kunna göra något alls och inte bara sitta i skuggan och vänta på kvällens svalka?
Men gå och bada!
Om att spinna ull och befinnas vara nörd.
För några år sedan halkade jag in på en spinnkurs, sen var det kört. Det första ullsnöret var inte vackert, numera spinner jag faktiskt garn, det har blivit bättre men inte riktigt bra.
Däremot har jag börjat fundera på hur det gick till förr.
Naturligtvis är jag glad att jag inte leva på vikingatiden och ska spinna garn till ett segel. T ex.
Att knacka ihjäl ett djur och göra ett skinn var möjligen enklare än att klippa får, karda, spinna. väva ett tyg och sy ett plagg av.
Först spann jag på spinnrock, jag köpte en gammal spinnrock, hittade tre på uthusvinden (?!). Svågern var på auktion och hade hört talas om att jag spann och kom med en spinnrock till. En spinnrock stod på ett loppis och var väldigt blå och söt, den fick följa med hem. En kopia av en 1700-tals spinnrock kunde jag inte motstå och kvinnan som sålde den skickade med en bunt sländor av pur entusiasm. Tack. Sen var det kört på sländfronten också.
Jag ordnade lite kurser och blev av med några spinnrockar.
Nörderi forts. Att spinna ull
Jag har varit på kurs, gravt nördig, att spinna ull på stödd slända. Lätt var det inte men ganska trevligt och jag fick till det till slut. Och inte nog med det, vi fick lära oss att spinna och tvinna på samma slända.
När man spinner på stödd slända har man alltså inte sländan hängande i garnet som man brukar se på diverse bilder. Sländan vilar i en skål. Fördelen är att man inte tappar sländan och dessutom kan garnet bli fluffigare och det är ganska bekvämt.
Nu är frågan åt vilket håll nörderiet ska gå. Man kan naturligtvis ha väldigt tjusiga (och dyra) sländor i ädelträ och man kan spinna på en träpinne. Självklart är det en njutning i att ha vackra redskap men den tekniska skickligheten måste finns hos maskinisten.
överflödet
Det är mycket nu. Förkylningar som ska skötas och det obligatoriska vårstädningen.
Men det där med städningen blev ju problem direkt.
Jag drog ut en byrålåda och undrade vad det var i den proppfulla lådan. Löpare, bordslöpare. Sånt använder jag ju inte numera. Några, de längsta har jag klippt i lagoma bitar och sytt gästhanddukar av. Men glömmer att hänga fram dom.
Det är bara hälften |
Dom vita linnedukarna gjorde sig inte så bra på bild |
Jag gick till garderoberna, proppfullt. Men det blir ingen bild för det är bara gråsvart. Konstigt nog har jag inget att ta på mig och nu i maj krockar vinter- och sommarkläder. Jag lade undan lite yllekläder för ett par veckor sedan, sen kom kylan så dom åkte fram igen.
Jag försökte köpa en ny blus häromdagen i naturmaterial. Fanns inte. De där polyesterfälten i Asien måtte gå väldigt bra för att inte tala om akrylfåren. Nejtack.
Egentligen behöver man inte mycket, och det är ju lite kluvet att sitta och bläddra i Vävmagasinet och bli inspirerad att väva dukar/mattor/gardiner/ eller spinna mera garn och sticka ännu mera muddar/tröjor/sockor. Och lik förbaskat gör jag det.
Behovet av att vara kreativ överstiger behovet att äga och många gånger överstiger kreativiteten den konstnärliga förmågan och då är det väldigt bra om Kritiska Kritikern träder in och hindrar en från att visa upp vad man åstadkommit.
Fiber, dvs lin
Gran, typ jul.
Det blir alltså inte granen som står bakom dasset i fäboden, den har blivit för stor. Förra året var vi ensamma på julen och ingen av oss orkade riktigt med det där med julgran. Men efter jul kom de tämligen vuxna barnen hem och jag tyckte att vi borde ha vara slags gran. Det blev det i all hast i skymningen och det syns ju. Granarna här i bygden är ganska magra och ämliga.
Annat blev det när en av kvinnorna i Mora Hemslöjdens Vänner fick syn på en virkad julgran från sina hemtrakter, Schweiz. Sån ska vi göra! sa hon och fick fart på en väldig massa kvinnor i Dalarna med omnejd.
Det blev ganska många mormorsrutor över, jag föreslog att hon skulle ta itu med klockstapeln men då backade hon.
Men våran julgran då? nja, jag prövade att bygga en alternativ gran med lite fiberfästen till spinnrockar men det blev bara spretigt.
Och vad är ett fiberfäste, jo (och nu börjar det bli riktigt intressant) Det är den pinne som man sätter linet eller ullen på när man ska spinna. Den långa pinnen i mitten sätter man i förklädesbandet på vänster sida och lutar mot armen och spinner på slända medan man vallar djuren i skogen. Distaff kan det också heta, eller herkull på svenska. De vinklade fiberfästena sätter man på spinnrocken och de är egentligen ganska opraktiska, det går lika bra att ha linet i knät eller kardrullen i handen.
Det sägs att det behövs 10 spinnerskor för att försörja en väverska med garn. Vid arkeologiska utgrävningar har man analyserat trådar och garn och konstaterat att den kvalitén man hade på vikingatiden kan man inte göra nu. Det var Skandinaviens textila guldålder.
Apropå julgranar då.
Hur det går med våran julgran ber jag att eventuellt få återkomma med.
Renovering och sprit
Vi har bott i huset sen 1980 och nu var det alltså dags.
Med spisen i ena hörnet och diskbänken i motsatt hörn och en bakungsmur på fyra kvadratmeter i rummet så var det lite svårmöblerat.
När vi skulle flytta in i den här lilla stugan och bygga till så ritade jag ett ganska praktiskt kök. Dåvarande stadsarkitekt tyckte att det var opraktiskt och ritade så att det blev praktiskt att bygga, inte att sköta. Sen dess har jag varit skeptisk mot arkitekter.
Nu är det löst, vatten nära spisen spar många steg. Jag trodde inte att det var tillåtet men visst är det det.
Det är t o m lag på att det ska finnas en "utslagsho" vid spisen. "Så du inte snubblar på barnbarnet när du ska hälla av potatisen" sa snickaren.
Vi började med golvet för det skulle dras vatten- och avloppsrör. Det var ett pyssel.
Men rörmokaren var snabb, skicklig och trevlig.
Sen spikade vi tillbaka golvet och pluggade kvisthål och golvsliparen kom.
Ingen modehylla här inte |
Sen kom trevliga snickaren och hans kompis med alla skåp. Numera behöver jag inte gå ner på alla fyra och famla in i ett mörkt skåp för att få fram en bunke. Vilken grej! Jag drar ut en låda Tada! där är allt jag behöver överskådligt och praktiskt. Om jag vet vilken låda jag stoppat det i alltså.
Numera är det ett litet skafferi bakom muren, det har jag också längtat efter.
Snickaren hade ritat in en rundad hylla på sidan av ett skåp, "för det är ju sånt som folk vill ha". En dammsamlade opraktisk hylla, en sån som det brukar stå en skål citroner på. Men det blev problem för på den stora bakugnsmuren fanns en sotlucka som man måste ta hänsyn till. Jag föreslog en fällklaff istället och problemet var löst
Sen kom kakelsättaren. Han klämde upp kaklet småspringande och pratande.
Sen kom elektrikern, men hade råkat få med sig fel grejor. Han kom igen nästa dag och hade inte tid att göra klart. Nästa dag ville han ta nya mått. Nu ska han komma när materialet han beställt kommit. Tills vidare blir det mindre seriösa klämlampor.
Skafferi är bra |
Rörmokaren var här och frågade plötsligt var apparaten skulle vara. Apparaten??? jag som är uppvuxen i ett mycket nyktert hem var ganska frågande inför detta. Rörmokaren ville veta var apparaten skulle stå för han tänkte det var praktiskt att dra ledningar till kylningen när han ändå var på plats. Husbehovsbränningen hade nog inte upphört helt här ute i skogsbrynet.
Det ska inte vara nån apparat här, sa jag. Rörmokaren muttrade ogillande och jag fick rykte om att vara byns satkärring.
Och nu sitter jag här utan sprit.
Men det går ju lika bra med tvål och vatten.
Tappat bort, totalt försvunnet
Det blir lätt så när man först tömmer ett kök och sedan ska återställa ordningen på ett nytt sett. Men brickorna var helt försvunna, och några skärbrädor.
Hade jag gett bort brickorna? skärbrädorna var det absolut ingen som skulle vilja ha men kanske någon skärbräda förirrat sig till hyvelbänken. Nej
Kvartslitermåttet var också borta
Nåja, brickor hör inte till livets nödtorft och skärbrädor blir det av sig själv när man bygger om.
Plötsligt slog att jag envisats att få praktiska och utrymmesbesparande förvaringsutrymmen.
Snickarna muttrade lite men jag fick som jag ville – och glömde det. Otacksamt.
Sånt man gör i karantän
Mitt problem är det motsatta. Nu när alla möten och inställda så kan jag lugnt bänka mig vid spinnrocken och lyssna på en konsert på internet, Dråm i ex om man står ut med säckpipa.
Eller också kan jag ta ett tag i UFOhögen (unfinished objekt)
Eller tälja klart skytteln som jag ska ha till bandvävarna.
Eller tvätta leicesterullen som väntat länge eller jämtlandsullen och karda alltihop
Eller sticka klart ärmarna som ska sitta på det fina tyget som ska bli tröja
Men inte ska jag börja med något nytt som t ex att sticka en tröja till barnbarnet
Och inte ska jag sätta upp en ny väv heller fast det vore kul att väva plädar eller sjalar kanske.
Men jag bör ju ta en promenad varje dag, älvrundan är ganska fin även om det bara blir 3-4000 steg och så kan jag ju titta på våran egen lilla guldbro,.
Knäpphärvil
Mora Sommardräkt
Jo det var länge sen sist, jag vet det men jag har faktiskt varit jättestressad. Jag vill ju hinna klart med alla projekt innan karantänen är över. Nu har jag avslutat en del och börjat på ganska många nya och karantänen fortsätter och fortsätter och nu börjar det bli lite tråkigt. Men nu ska det handla om ....
Mora sommardräkt !
Nu blir det följetång. Som vanligt råkar det bara bli så, lite oförhappandes liksom.
Det var varp över i en vävstol där det vävdes magd till Mora sommardräkt. Så jag vävde väl en magd då. Ett förkläde alltså. Eftersom det är till sommardräkten så är det grönt. Man väver den med avigsidan upp, oklart varför, kanske för att skydda tyget mot nötning
Förr var magden randig i alla gröna nyanser som det råkat bli när man färgade ullen med de växter man hade tillgång till, då var det vardagskläder. Numera är det finaste stassen som används när man vill klä upp sig ordentligt, om det inte är för varmt.
Eftersom det är finstassen nu så tar man ett fint band och sätter på magden. Men jag är dålig på att väva band så då kan man byta jobb med en som är onödigt duktig på det.
Och så blir det en magd.
Något senare skulle vi åka bil långt och jag hade just lärt mig fläta strumpeband och något måste man ju ha i händerna så jag flätade. Två strumpeband Mora–Junsele ToR.
Men sen då? Min sommardräkt skulle den bestå av magd och strumpeband? Kändes verkligen väldigt ofullständigt.
Hur ska det sluta?? Missa inte den spännande fortsättningen, kommer inom kort på denna blogg!
Mora Sommardräkt
Kjoltyg.
Om man ska göra en Mora sommardräkt så räcker det inte med bara förkläde och strumpeband. En kjol vore ju bra. Till den "vanliga" dräkten är det svart kjol men till sommardräkten är den vit och kjolen är en livkjol, ganska praktiskt.
Jag hittade inget tyg så jag måste väva ett tyg helt enkelt. Då signalerade dottern att hon också ville ha ett kjoltyg. Det går åt 4,5 meter till en kjol, varpen är lingarn och inslaget är kamgarn, dvs redgarn, ca 18 inslag/cm. Det blir väl sisådär 11-12 meter med effsingar och invävning. Vävsättet är liksidig kypert, förr i tiden vävde man treskaftad kypert men så petig var jag inte.
Det blev den inte.
Kjolen ska vara plisserad, ganska fånigt men historiska plagg är ibland lite svåra att förstå sig på och kjolen har varit plisserad sen 1700-talet alltså får det bli så. Men först måste den pressas och det kan vara knepigt med nytt garn så jag fick rådet att lämna in tyget till en firma som skickade det till en proffspressare. Som alltså enbart skulle pressa tyget.
Och så får jag tillbaka detta! Om jag var upprörd!? Det var mycket länge sedan jag var så tvärförbannad.
Visst ser det ut att vara lätt fixat, det är ju bara att pressa det på riktigt liksom. Nej det går inte, brytveck på lin är näst intill omöjliga att få bort och inte blir det bättre av att ullgarnet permanentat vecken i tvätten. Det var nämligen det som hänt, "proffsen" hade tvättat tyget. Personalen på firman som förmedlat till "proffsen" var lika upprörda som jag. Tyget verkade vara förstört och utom all räddning.
Nej nu måste jag lugna ner mig lite.
Fortsättning följer i nästa avsnitt. Missa inte det!
Mora sommardräkt, del tre
Jag insåg att jag inte skulle klara av att rädda tyget själv, var det ens möjligt? Jag vägrade befatta mig med tyget och med "proffsen" vilket nog var mest hälsosamt för alla parter. Så jag gick tillbaka till firman som förmedlade tjänsten till "proffsen". Jag förklarade att jag inte tänkte befatta mig med tyget och att de fick försöka rädda det eller ersätta mig. Vad kostar fyrameter egenvävt tyg? Hur värderar man sånt?
Firman som förmedlade tjänsten var mycket förstående.
Så gick jag hem igen och för att lugna ner mig lite satt jag upp en väv till. Vi var tre stycken som ville väva tyg till livet till sommardräkten. Det blev grön korndräll helt i lin.
Mora sommardräkt del fyra. Kjoltyget är räddat!
Mora sommardräkt del fem
Nu gäller det livet.
Vi var ju tre kvinnor som ville ha tyg till livet på Mora sommardräkt. Det är en livkjol, dvs det sitter ihop. Grön varp hade vi enats om men inslagen varierade, jag hade samma i inslag som i varpen, Agneta hade en lite annan grön nyans och Birgitta hade oblekt lingarn som hennes mamma spunnit, eller var det mormor? Lyxigt.
Lingarn 16/2 i både varp och inslag
Mora sommardräkt del sex,
Band
Livet på livkjolen brukar kantas med band eller sämskskinn. Jag hade inget sämskskinn så det var bara att väva då. Åtta meter ungefär. Det är ganska meditativt och ingen stor apparat.
Det finns band att köpa på Hemslöjden i Mora men det var inte riktigt min gröna nyans, garn hade jag ju så jag vävde. Lingarn 16/2.
Mora sommardräkt del sju, Band
Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade.
Det finns intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet.
Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka.
Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning, långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o x o x o.... man tröttnar, jag började väva in årtal, initialer mm.
Det här är bandet som sitter på mitt förkläde, jag har inte vävt det, det har kompissen Betty gjort. Betalningen var ett arbetsbyte. Jag tycker så mycket om det, det är milda färger och går lite i rostrött.
Mora sommardräkt del åtta, Men gör det nu då!
Det finns något som heter prokrastinering, det är det jag håller på med. Dvs skjuter upp, ska göra det sen. Kort sammanfattat jag gruvar mig för att sy livet som ska sys ihop med kjolen. Dock bättrade jag mig och satt verkligen igång.
Axelbanden är skarvade och det sitter ett band över skarven, det gör ofta det. Man skarvar och spar tyg och man dekorerar. Foder och yttertyg klippte jag samtidigt, sånär som på axelbanden.
Mora sommardräkt, del 9 Kjolen
Det tar sig, kjolen har kommit tillbaka från plisseringen. Det är två kvinnor i Falun som samarbetar om folkdräkter mm Livtag heter filman. Det tog sin tid men nu är den här. Fyra våder 80 cm blev nästan ingenting när det blev plisserat men det är swing i den, går nog bra att dansa i. Om det skulle bli möjligt med såna nöjen i sommar.
Jaha, då var det bara att sätta igång då, hur gör man? Sy ihop våderna sa grannen Greta som lämnade en beskrivning och ett sytt exempel.