Quantcast
Channel: Livsrummet
Viewing all 144 articles
Browse latest View live

Plötsligt och oväntat

$
0
0
Plötsligt och oväntat, som alltid. Det är lika när snö och kyla plötsligt och oväntat faller över oss i november.

Såhär såg det ut den 14 april

och såhär den 14 maj.
Den förväntade fruktansvärda vårfloden försvann rakt ner i backen och så blev det grönt och fint.

Jordgubbsbladen har pärlhalsband på morgnarna och livet är barfota och ganska spännande.


Mitt i sommaren

$
0
0
Det är mitt i sommaren anser jag fast det inte är midsommar. Det är torrt och varmt och har regnat två mm sedan i början av maj. I alla mina vattentunnor är det tomt och jag har slutat vattna förutom växthuset och jordgubbslandet.

Skogsbränderna härjar i Norra Dalarna, Jämtland och Härjedalen. Kompisarna i Olingdal fick evakuera men har nu fått komma tillbaka hem och sover med ett öga i taget. Alla är vaksamma och gu'nåde den tänder en grill.
Hur når man ut med information turister från andra länder?

Är det dåligt väder när det är så varmt och soligt så att man inte kan vara ute?

Vinden blåser hit och dit och ibland kommer brandrök och ibland är det klart och solsken. Att ge ut en bok med titeln "Ett jävla solsken" var väl lite osis den här sommaren. Att tolka boktiteln som en inlägg i klimatdebatten ligger nära till hands. Boken handlar om Ester Blenda Nordström som var en pionjär i journalistik om än något våghalsig.

Alltså måste man hitta på något att göra inomhus, baka t ex. Degen jäste så den nästan anföll, naturligtvis. Att jag aldrig lär mig, det blir ju så när det är såhär varmt, vilket det har varit vart tionde år, inte minns jag hur det gick med bullbaket då. Bullarna är slut, då ska det bakas.

Vi har fått ett barnbarn, naturligtvis världens ljuvligaste men det är jobbigt med värmen och är man bara två månader är det mycket som sker i kroppen och runt omkring.
Hur gör dom som har 40 grader hela tiden?

Här ligger barnbarnet i tarrsängen i fäboden med sin far och möjligen är det tänkt att pyret ska sova men jag tror jag vet vem som somnar först.

Vi kanske skulle konsultera de som är från länder med varmare klimat. Hur gör man för att kunna göra något alls och inte bara sitta i skuggan och vänta på kvällens svalka?

Men gå och bada!


 Jag tror klimatet har fått feber

Om att spinna ull och befinnas vara nörd.

$
0
0
Jag är nörd, erkänner utan omsvep. Det är nåt märkligt med att spinna ull,  det är meditativt, man blir lugn.

För några år sedan halkade jag in på en spinnkurs, sen var det kört. Det första ullsnöret var inte vackert, numera spinner jag faktiskt garn, det har blivit bättre men inte riktigt bra.
Däremot har jag börjat fundera på hur det gick till förr.
Naturligtvis är jag glad att jag inte leva på vikingatiden och ska spinna garn till ett segel. T ex.

Att knacka ihjäl ett djur och göra ett skinn var möjligen enklare än att klippa får, karda, spinna. väva ett tyg och sy ett plagg av.
Först spann jag på spinnrock, jag köpte en gammal spinnrock, hittade tre på uthusvinden (?!). Svågern var på auktion och hade hört talas om att jag spann och kom med en spinnrock till. En spinnrock stod på ett loppis och var väldigt blå och söt, den fick följa med hem. En kopia av en 1700-tals spinnrock kunde jag inte motstå och kvinnan som sålde den skickade med en bunt sländor av pur entusiasm. Tack. Sen var det kört på sländfronten också.
Jag ordnade lite kurser och blev av med några spinnrockar.

Innan spinnrocken fanns så spann man på man slända

 
En del har tyngd i botten, dom trivs jag bäst med


Men den här med marmortyngden är för tung, känns nästa död att spinna med


Den här är topptyngd, dvs haken sitter i toppen


en del har metallkrok


några har alldeles slät spets, då lägger man ett halvslag runt spetsen, som den turkiska sländan.
Det är en fiffig uppfinning, när man är klar med spinnandet drar man ur långa pinnen, sedan den ena i krysset och sist den andra och vips så har man ett färdigt nystan som man kan tvinna tvåtrådigt av.


Stödd slända hänger inte i luften som de andra utan vilar i en kopp. Historien kring den stödda sländan och hur man använder den vet jag inte, dock äger jag en, den var så fin och välgjord. Men snart vet jag för i oktober ska jag gå en kurs  på Sägergläntan. 

Och ja, det går att sticka sig på en slända.

Naturligtvis gick man och spann om man inte stickade men var hade dom ullen när dom gick i skogen och vallade korna/fåren/getterna. Jo på en distaff fast på ren svenska heter det herkul, dom var långa, även en meter men när spinnrockarna kom kapade man av dom och satt den fina pinnen i spinnrocken.


En sån här alltså. Men det är nästa nördgrej och hittar du en sån här på loppis eller fånga den, den har historia, men det ska jag inte ta nu för det är nästa nördgrej.

 En slända till, bottentyngd

och en slända till, topptyngd

och ytterligare en, fast det veti17

en till topptyngd

och en bottentyngd

 En till bottentyngd

en i fina korgen som jag fick av svägerskan

och en fin blå

Nej jag samlar inte på sländor, det bara blev så.

Nörderi forts. Att spinna ull

$
0
0
Det behövs tydligen November för att bloggarna ska komma igång.

Jag har varit på kurs, gravt nördig, att spinna ull på stödd slända. Lätt var det inte men ganska trevligt och jag fick till det till slut. Och inte nog med det, vi fick lära oss att spinna och tvinna på samma slända.
När man spinner på stödd slända har man alltså inte sländan hängande i garnet som man brukar se på diverse bilder. Sländan vilar i en skål. Fördelen är att man inte tappar sländan och dessutom kan garnet bli fluffigare och det är ganska bekvämt.

Nu är frågan åt vilket håll nörderiet ska gå. Man kan naturligtvis ha väldigt tjusiga (och dyra) sländor i ädelträ och man kan spinna på en träpinne. Självklart är det en njutning i att ha vackra redskap men den tekniska skickligheten måste finns hos maskinisten.

På kursen hade vi ullprovning. Vi fick varsin godispåse med fem olika fibertussar i. så gällde det att avgöra vad det var, hur man skulle göra sig med det, kamma eller karda eller inget alls och hur det skulle spinnas. Det var lärorikt.


Det här är min slända, den ligger i en saltskål, tror jag. Den är lite för kort och tjock ansåg sakkunskapen men jag anser att det är don efter person.


Korgen jag fick av svägerskan passar perfekt.


 Men så var det det där med flockbeteendet, man vill ju gärna ha flera så istället för att köpa en slända för tusenlappen så  åkte jag hem och körde en sushipinne i pennvässaren och satte på en träkula.


Surt sa räven


Sen är det bara att spinna. Förr eller senare får jag frågan vad jag ska med allt garn till, tja, vad gör folk med alla korsord de löst? T ex.

Och jag har svarat på kommentarerna men de publiceras inte, vad har jag gjort för fel nudå?


överflödet

$
0
0
Länge sen sist, förlåt.
Det är mycket nu. Förkylningar som ska skötas och det obligatoriska vårstädningen.
Men det där med städningen blev ju problem direkt.
Jag drog ut en byrålåda och undrade vad det var i den proppfulla lådan. Löpare, bordslöpare. Sånt använder jag ju inte numera. Några, de längsta har jag klippt i lagoma bitar och sytt gästhanddukar av. Men glömmer att hänga fram dom.

Det är bara hälften
Nästa låda var lika proppfull, den innehöll dukar, stora dukar, två-tre meter långa. Fina dukar i linne och vita damastdukar. Inte använder jag sånt numera. Inte ens den damastduk jag vävde på vävutbildningen 1966 har varit på bordet en enda gång. Men inte kan jag göra mig av med den inte!

Dom vita linnedukarna gjorde sig inte så bra på bild
Nästa låda var sjalar och handledsmuddar, handledsmuddar kan man ge bort, speciellt de som jag spunnit garnet till och stickat. Men alla har ju muddar, det är sånt man ger bort. Sjalarna däremot kan nog hitta nya användare hos mina invandrade vänner.

Här ska sorteras


Jag gick till garderoberna, proppfullt. Men det blir ingen bild för det är bara gråsvart. Konstigt nog har jag inget att ta på mig och nu i maj krockar vinter- och sommarkläder. Jag lade undan lite yllekläder för ett par veckor sedan, sen kom kylan så dom åkte fram igen.
Jag försökte köpa en ny blus häromdagen i naturmaterial. Fanns inte. De där polyesterfälten i Asien måtte gå väldigt bra för att inte tala om akrylfåren. Nejtack.

Egentligen behöver man inte mycket, och det är ju lite kluvet att sitta och bläddra i Vävmagasinet och bli inspirerad att väva dukar/mattor/gardiner/ eller spinna mera garn och sticka ännu mera muddar/tröjor/sockor. Och lik förbaskat gör jag det.

Behovet av att vara kreativ överstiger behovet att äga och många gånger överstiger kreativiteten den konstnärliga förmågan och då är det väldigt bra om Kritiska Kritikern träder in och hindrar en från att visa upp vad man åstadkommit.

Fiber, dvs lin

$
0
0
Huvudsaken man nördar med nåt, jag är fortfarande fast i fiber och då menar jag såna man kan göra tråd av, som man kan göra kläder av, t ex.

I sommar har jag roat mig med två kurser, en kurs veckokurs på Sätergläntan och en i Orsa med åtta träffar under sommaren där kunniga Ursula lär oss odla lin. Det ska sås tätt och när man skördar linet ska det ryckas upp med roten, det är inte svårt. Sedan ska linet torka därefter rötas på land eller i vatten och torkas igen, bråkas, skäktas, häcklas och spinnas. Därefter kan man väva.

Men om man ska odla lin för att göra kläder så får man ju planera lite. En 100 kvm stor åker kan ge 60 kg linhalm som kan bli 3 kg oblekt lin och 3 kg linblånor. Av det kan man väva 10 meter linnelärft och av det kan man sy 3 särkar. Drängen brukade få använda särkarna först så dom blir lite mjukare.

Men jag tar det lite grundligare, från början så ni vet nu när vi ska bli mera självförsörjande. 


Ursula rycker linet på vår lilla åker i Orsa


Man ska hänga upp det luftigt, annars möglar det

Här åker förra årets lin i Oreälven för rötning i ca 14 dagar


Nu är vi på Sätergläntan i Insjön, jag har ett handmått linhalm som jag ska bereda. I brist på tändsticksask använde jag en sko storlek 39 som jämförelse


Här har jag bråkat linet, dvs knäckt skalet på stråna. Dammigt och skräpigt. Nu ska det skäktas, dvs man föser bort skräpet med en stor träkniv


Nu har jag häcklat fibern, det är när man drar över de vassa spikarna. Det blir mycket blånor

 Fibern har monterats upp på fiberfästet

 Nånstans ska väl solglasögonen sitta

Det tar nog ett tag innan jag får ihop till en skjorta, det är nog lite enklare med ull.

Gran, typ jul.

$
0
0
Det ska vara julgran i år, hämtad i skogen. Barnbarnets föräldrar vill ha det så.

Det blir alltså inte granen som står bakom dasset i fäboden, den har blivit för stor. Förra året var vi ensamma på julen och ingen av oss orkade riktigt med det där med julgran. Men efter jul kom de tämligen vuxna barnen hem och jag tyckte att vi borde ha vara slags gran. Det blev det i all hast i skymningen och det syns ju. Granarna här i bygden är ganska magra och ämliga.



Annat blev det när en av kvinnorna i Mora Hemslöjdens Vänner fick syn på en virkad julgran från sina hemtrakter, Schweiz. Sån ska vi göra! sa hon och fick fart på en väldig massa kvinnor i Dalarna med omnejd.

Det blev ganska många mormorsrutor över, jag föreslog att hon skulle ta itu med klockstapeln men då backade hon.

Men våran julgran då? nja, jag prövade att bygga en alternativ gran med lite fiberfästen till spinnrockar men det blev bara spretigt.


Och vad är ett fiberfäste, jo (och nu börjar det bli riktigt intressant) Det är den pinne som man sätter linet eller ullen på när man ska spinna. Den långa pinnen i mitten sätter man i förklädesbandet på vänster sida och lutar mot armen och spinner på slända medan man vallar djuren i skogen. Distaff kan det också heta, eller herkull på svenska. De vinklade fiberfästena sätter man på spinnrocken och de är egentligen ganska opraktiska, det går lika bra att ha linet i knät eller kardrullen i handen.

Det sägs att det behövs 10 spinnerskor för att försörja en väverska med garn. Vid arkeologiska utgrävningar har man analyserat trådar och garn och konstaterat att den kvalitén man hade på vikingatiden kan man inte göra nu. Det var Skandinaviens textila guldålder.
Apropå julgranar då.

Hur det går med våran julgran ber jag att eventuellt få återkomma med.



Renovering och sprit

$
0
0
När man har bott i ett hus tillräckligt länge blir det dags för renovering, men det funkar ju ändå, ett tag till. Hur länge är "ett tag till"? Ca 20 år i vårt fall + 20 år.

Vi har bott i huset sen 1980 och nu var det alltså dags.
Med spisen i ena hörnet och diskbänken i motsatt hörn och en bakungsmur på fyra kvadratmeter i rummet så var det lite svårmöblerat.

När vi skulle flytta in i den här lilla stugan och bygga till så ritade jag ett ganska praktiskt kök. Dåvarande stadsarkitekt tyckte att det var opraktiskt och ritade så att det blev praktiskt att bygga, inte att sköta. Sen dess har jag varit skeptisk mot arkitekter.

Nu är det löst, vatten nära spisen spar många steg. Jag trodde inte att det var tillåtet men visst är det det.
Det är t o m lag på att det ska finnas en "utslagsho" vid spisen. "Så du inte snubblar på barnbarnet när du ska hälla av potatisen" sa snickaren.

Vi började med golvet för det skulle dras vatten- och avloppsrör.  Det var ett pyssel.
Men rörmokaren var snabb, skicklig och trevlig.

Sen spikade vi tillbaka golvet och pluggade kvisthål och golvsliparen kom.

Ingen modehylla här inte
Tyvärr hade han inte med sig såplut så det räckte till hela golvet för virket var så torrt, sa han. Trä är torrt på vårvintern sa jag. Vi fick inte gå på köksgolvet på hela helgen och blev därmed avstängda från vardagsrummet, med både tv och whiskey till makens förtret.

Sen kom trevliga snickaren och hans kompis med alla skåp. Numera behöver jag inte gå ner på alla fyra och famla in i ett mörkt skåp för att få fram en bunke. Vilken grej! Jag drar ut en låda Tada! där är allt jag behöver överskådligt och praktiskt. Om jag vet vilken låda jag stoppat det i alltså.

Numera är det ett litet skafferi bakom muren, det har jag också längtat efter.

Snickaren hade ritat in en rundad hylla på sidan av ett skåp, "för det är ju sånt som folk vill ha". En dammsamlade opraktisk hylla, en sån som det brukar stå en skål citroner på. Men det blev problem för på den stora bakugnsmuren fanns en sotlucka som man måste ta hänsyn till. Jag föreslog en fällklaff istället och problemet var löst

Sen kom kakelsättaren. Han klämde upp kaklet småspringande och pratande.
Sen kom elektrikern, men hade råkat få med sig fel grejor. Han kom igen nästa dag och hade inte tid att göra klart. Nästa dag ville han ta nya mått. Nu ska han komma när materialet han beställt kommit.  Tills vidare blir det mindre seriösa klämlampor.

Skafferi är bra
Men nu drog coronavirus fram över landet och det är tydligen av nöden att handla toapapper, och jag som trodde det var luftvägarna som drabbades.

Handsprit ska man också ha. Eftersom det är slut i affären så får man leta på ett recept och göra det själv. Sprit ska man ha i. Plötsligt kom jag ihåg hur det var när vi renoverade första gången.
Rörmokaren var här och frågade plötsligt var apparaten skulle vara. Apparaten??? jag som är uppvuxen i ett mycket nyktert hem var ganska frågande inför detta. Rörmokaren ville veta var apparaten skulle stå för han tänkte det var praktiskt att dra ledningar till kylningen när han ändå var på plats. Husbehovsbränningen hade nog inte upphört helt här ute i skogsbrynet.
Det ska inte vara nån apparat här, sa jag. Rörmokaren muttrade ogillande och jag fick rykte om att vara byns satkärring.
Och nu sitter jag här utan sprit.
Men det går ju lika bra med tvål och vatten.



Tappat bort, totalt försvunnet

$
0
0
Man tappar bort saker
Det blir lätt så när man först tömmer ett kök och sedan ska återställa ordningen på ett nytt sett. Men brickorna var helt försvunna, och några skärbrädor.
Hade jag gett bort brickorna? skärbrädorna var det absolut ingen som skulle vilja ha men kanske någon skärbräda förirrat sig till hyvelbänken. Nej
Kvartslitermåttet var också borta
Nåja, brickor hör inte till livets nödtorft och skärbrädor blir det av sig själv när man bygger om.

Plötsligt slog att jag envisats att få praktiska och utrymmesbesparande förvaringsutrymmen.
Snickarna muttrade lite men jag fick som jag ville – och glömde det. Otacksamt.


Sånt man gör i karantän

$
0
0
Jag har all förståelse för att det kan vara ohyggligt tråkigt att sitta i karantän i en trång lägenhet om man inte har vanan att sysselsätta sig själv.

Mitt problem är det motsatta. Nu när alla möten och inställda så kan jag lugnt bänka mig vid spinnrocken och lyssna på en konsert på internet, Dråm i ex om man står ut med säckpipa.
Eller också kan jag ta ett tag i UFOhögen (unfinished objekt)



Eller tälja klart skytteln som jag ska ha till bandvävarna.


Eller tvätta leicesterullen som väntat länge eller jämtlandsullen och karda alltihop


Eller sticka klart ärmarna som ska sitta på det fina tyget som ska bli tröja


Men inte ska jag börja med något nytt som t ex att sticka en tröja till barnbarnet


Och inte ska jag sätta upp en ny väv heller fast det vore kul att väva plädar eller sjalar kanske.

Men jag bör ju ta en promenad varje dag, älvrundan är ganska fin även om det bara blir 3-4000 steg och så kan jag ju titta på våran egen lilla guldbro,.



Jag blir uppenbarligen stressad av så mycket fri tid, jag vill passa på att göra nya roliga saker men nu har jag kommit fram till att jag skärpa mig och avsluta allt jag påbörjat. Tänk så mycket belåtenhetshormoner jag kommer att producera sen!

Men jag har kommit på en strålande idé, också jag har gjort en låda som jag skrivit HandarByte på, ganska snart fick jag byta till en större låda. Förhoppningsvis finns det någon som vill ha en nästa färdig jacka och någon som vill ha en halvfärdig stickad tröja i rött, orange och lila mm.
Man vet ju aldrig.

 Uppdatering. Fröken Slöjd ville veta mera om mitt skåp.

Jag fick det av en väninna som skulle tömma ett hus. Det får plats en hel del i skåpet. I lådorna finns det saxar och tänger mm, på hyllorna är det lådor med trådrullar, och UFOn längst ner till vänster står overlocken.  Rätt som det är behöver jag snygga till och då lyfter jag upp symaskinen på hyllan och skjuter in det (alldeles för) lilla arbetsbordet och simsalabim!

Knäpphärvil

$
0
0
Vad är det egentligen, knäpphärvel? Ska man använda det som skällsord så passar det ganska bra på en virrig människa med många idéer, men rätt praktisk också. 
Knäpphärveln är en praktisk sak nämligen.

På 1700-talet kom man på att nu skulle vi inte importera textil från andra länder, transporterna var osäkra och kvalitén skiftande. Dessutom behövdes det jobb. Nu skulle det produceras inom landet (verkar bekant).
Man importerade fårraser för ullproduktion och man odlade lin men det fick ju lov att vara nån ordning också så det infördes en standard. En härvel skulle ha en omkrets på 1,5 aln. En passma, del av härva, skulle ha 60 varv och en härva skulle bestå av 10 passmor. När sedan spinnerskan kom till uppköparen med sina härvor så blev härvorna vägda och därmed blev priset satt.

Garnet som spunnits på spinnrocken vevar man upp till härveln. Spolar till gamla spinnrockar är en bristvara.

Det måste ha varit lite kul att göra en knäpphärvel. Om man vevar lite till kommer den lilla piggen att passera träpinnen som sprätter till med ett KNÄPP! dvs 60 varv.

Här händer det, snart

Det behövs lite förstärkningar ibland

Det här är en annan härvel, lyxigare, men trasig

Visst är det fint, och trasigt, och lagat

Här har det suttit en visare som hållit reda på varven och en fjäder som som var själva knäppet har det säkert också funnits.

Det var länge sen det hände något på den här bloggen, dock har jag för avsikt att bättra mig.

Mora Sommardräkt

$
0
0

Jo det var länge sen sist, jag vet det men jag har faktiskt varit jättestressad. Jag vill ju hinna klart med alla projekt innan karantänen är över. Nu har jag avslutat en del och börjat på ganska många nya och karantänen fortsätter och fortsätter och nu börjar det bli lite tråkigt. Men nu ska det handla om ....

Mora sommardräkt !

Nu blir det följetång. Som vanligt råkar det bara bli så, lite oförhappandes liksom.

Det var varp över i en vävstol där det vävdes magd till Mora sommardräkt. Så jag vävde väl en magd då. Ett förkläde alltså. Eftersom det är till sommardräkten så är det grönt. Man väver den med avigsidan upp, oklart varför, kanske för att skydda tyget mot nötning

Förr var magden randig i alla gröna nyanser som det råkat bli när man färgade ullen med de växter man hade tillgång till, då var det vardagskläder. Numera är det finaste stassen som används när man vill klä upp sig ordentligt, om det inte är för varmt.

Eftersom det är finstassen nu så tar man ett fint band och sätter på magden. Men jag är dålig på att väva band så då kan man byta jobb med en som  är onödigt duktig på det. 

Och så blir det en magd. 

Något senare skulle vi åka bil långt och jag hade just lärt mig fläta strumpeband och något måste man ju ha i händerna så jag flätade. Två strumpeband Mora–Junsele ToR.

                                          

Men sen då? Min sommardräkt skulle den bestå av magd och strumpeband? Kändes verkligen väldigt ofullständigt.

Hur ska det sluta?? Missa inte den spännande fortsättningen, kommer inom kort på denna blogg!

Mora Sommardräkt

$
0
0

 Kjoltyg.

Om man ska göra en Mora sommardräkt så räcker det inte med bara förkläde och strumpeband. En kjol vore ju bra. Till den "vanliga" dräkten är det svart kjol men till sommardräkten är den vit och kjolen är en livkjol, ganska praktiskt. 

Jag hittade inget tyg så jag måste väva ett tyg helt enkelt. Då signalerade dottern att hon också ville ha ett kjoltyg. Det går åt 4,5 meter till en kjol, varpen är lingarn och inslaget är kamgarn, dvs redgarn, ca 18 inslag/cm.  Det blir väl sisådär 11-12 meter med effsingar och invävning. Vävsättet är liksidig kypert, förr i tiden vävde man treskaftad kypert men så petig var jag inte. 


Jag varpade, satt upp väven och stressvävde ner hela väven från juni till november. Man ska inte göra så, man ska njuta av vävning, det är rytmiskt, det är fysiskt och det är kreativt. Men jag ville ju ha klart dräkten till sommaren. 

Det blev den inte.

                                         

Kjolen ska vara plisserad, ganska fånigt men historiska plagg är ibland lite svåra att förstå sig på  och kjolen har varit plisserad sen 1700-talet alltså får det bli så. Men först måste den pressas och det kan vara knepigt med nytt garn så jag fick rådet att lämna in tyget till en firma som skickade det till en proffspressare. Som alltså enbart skulle pressa tyget.

                                     

Och så får jag tillbaka detta!  Om jag var upprörd!? Det var mycket länge sedan jag var så tvärförbannad.

Visst ser det ut att vara lätt fixat, det är ju bara att pressa det på riktigt liksom. Nej det går inte, brytveck på lin är näst intill omöjliga att få bort och inte blir det bättre av att ullgarnet permanentat vecken i tvätten. Det var nämligen det som hänt, "proffsen" hade tvättat tyget. Personalen på firman som förmedlat till "proffsen" var lika upprörda som jag. Tyget verkade vara förstört och utom all räddning.

Nej nu måste jag lugna ner mig lite.

Fortsättning följer i nästa avsnitt. Missa inte det!

Mora sommardräkt, del tre

$
0
0
Katastrof och elände! Tyget till moradräktens kjolen är illa medfaret, "proffsen" som skulle pressa tyget hade istället tvättad det och troligen hade de inte ens blötlagt tyget först vilket är nödvändigt med lin.

Jag insåg att jag inte skulle klara av att rädda tyget själv, var det ens möjligt? Jag vägrade befatta mig med tyget och med "proffsen" vilket nog var mest hälsosamt för alla parter. Så jag gick tillbaka till firman som förmedlade tjänsten till "proffsen". Jag förklarade att jag inte tänkte befatta mig med tyget och att de fick försöka rädda det eller ersätta mig. Vad kostar fyrameter egenvävt tyg? Hur värderar man sånt?

Firman som förmedlade tjänsten var mycket förstående.

Så gick jag hem igen och för att lugna ner mig lite satt jag upp en väv till. Vi var tre stycken som ville väva tyg till livet till sommardräkten. Det blev grön korndräll helt i lin.

Ofta diskuteras hur en folkdräkt ska se ut, det tycker jag vi ska glömma, det är ingen uniform. Folkdräkter har utvecklas i alla tider. Ofta behöll man traditionen men följde modet så kjollängden har varierat genom åren och ibland var det fårbogsärmar och ibland var det snäva ärmar. 
När jag jobbade i Leksand i slutet av 70-talet såg jag ibland äldre kvinnor i den traditionella kjolen, förklädet och hättan och med nylonblus. Hel ok, man behöll traditionen och följde modet.

Såhär kan livet till moradräkten se ut. Emma fotade på Zornmuseets samlingar. Ylle, lin eller brokad man använder det man tycker är fint.




Men mitt kjoltyg då? Det visade sig att det skulle ta tid! Fortsättning följer om ... ett tag

Mora sommardräkt del fyra. Kjoltyget är räddat!

$
0
0



Det kvaddade tyget kom tillbaka och ansågs vara räddat, nåja, det var nästa bra men eftersom hela härlighet skulle plisseras så kanske kvarvarande veck skulle försvinna eller i alla fall inte synas så tydligt.
Jag fick veta att att den förmedlande firman de hade varit tillbaka till "proffspressaren" med tyget tre gånger innan dom vågade kolla med mig om det var ok. 

Undrar hur det såg ut innan 


Visst ser man att det är veck men det kanske försvinner bland de andra vecken. Förhoppningsvis.


Men sen ska det plisseras. dvs sy tråckeltråd trådrakt var tionde cm. Därefter syr man vecktråden var åttonde mm på alla fyra våderna. Och sen kan man kan man börja plissera med sprayflaska och strykjärn.

Fållen bygger på så det blir svårare och svårare. Underlaget är en björkbräda. Mina händer gav upp, jag kunde inte fortsätta

En gång i tiden fanns det firmor som proffs, tror jag. Nu är det bara skylten kvar. Hur ska man göra då?


Mora sommardräkt del fem

$
0
0

 Nu gäller det livet.

Vi var ju tre kvinnor som ville ha tyg till livet på Mora sommardräkt. Det är en livkjol, dvs det sitter ihop. Grön varp hade vi enats om men inslagen varierade, jag hade samma i inslag som i varpen, Agneta hade en lite annan grön nyans och Birgitta hade oblekt lingarn som hennes mamma spunnit, eller var det mormor? Lyxigt.

Lingarn 16/2 i både varp och inslag


Till slut blir det lite för trångt för att få igenom skytteln.

Birgittas tyg syns nästan inte men det finns där nederst, men vart tog den gröna varpen vägen?


Gör en provlapp säger dottern och innan jag satte saxen i mitt egenhändigt vävda tyg så ville jag verkligen sy en provlapp, dvs ett provplagg. Det fladdrar lite fånigt vid ärmhålet. Bystveck hade man inte på den typen av plagg, inte ens byst.  Det var bara i vägen när man jobbade. Men man kan dra i rynktrådar så formar sig tyget lite.


Sen är det bara att klippa då. Ganska nervöst var det ju.


Men kjoltyget då? Tyget som jag inte klarade av att plissera själv för mina artroshänder vad hände med det? Jo det visade sig att det finns en kvinna som äger en plisseringsmaskin och dit for jag med tyget. 
Hon hade köpt plisseringsmaskinen från stockholm!

Så nu var det bara att vänta, igen.

Mora sommardräkt del sex,

$
0
0

 Band

Livet på livkjolen brukar kantas med band eller sämskskinn. Jag hade inget sämskskinn så det var bara att väva då. Åtta meter ungefär. Det är ganska meditativt och ingen stor apparat. 

Det finns band att köpa på Hemslöjden i Mora men det var inte riktigt min gröna nyans, garn hade jag ju så jag vävde. Lingarn 16/2.


Och vävde 


och plötsligt var det klart.


Det blev lite mer än åtta meter, när jag ändå hade varpat liksom.


Så är tyget till kjolen vävt och lämnat till plissering, tyget till livet är klart och nu också bandet. Förklädet och sjalen vävde jag tidigare. Dags att börja sy livet. Såhär ska det bli så småningom.


Dvs såhär, 





Mora sommardräkt del sju, Band

$
0
0

 Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade.

Det finns  intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet. 

Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka.

Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning, långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o x o x o.... man tröttnar, jag började väva in årtal, initialer mm.

Det här är bandet som sitter på mitt förkläde, jag har inte vävt det, det har kompissen Betty gjort. Betalningen var ett arbetsbyte. Jag tycker så mycket om det, det är milda färger och går lite i rostrött.



De här banden har jag inte heller vävt, de är traditionella moraband och det finns många mönster. Bottnen brukar vara vitt lin eller bomull, ett par gröna trådar i kanterna och kanske i mitten. Mönstertråden är rött ullgarn


Det hör är ett svart band med reflextråd som mönstertråd. Inslaget är svart lingarn. Det har jag satt på ärmarna på min vinterjacka.


Bara nästan sama mönster


Det här bandet är långt, det användes till att linda kring lindebarn ytters för att hålla ihop filten.


Ett band och dess mönster, mera finns på dotterns hemsida


Men här kommer värstingarna. Leksandsbanden! granna trådar och mycket komplicerade mönster. Det sägs att man inte bara vävde band, man diktade ett band!  Min mamma var mycket i Leksand som barn, hon berättade att hon sett kvinnor som satt vid den  öppna spisen och spann och drog fingret under järnkitteln. Kvinnan spann in sot i tråden. Att färga svart tråd var svårt och dyrt och tråden blev skör, men att spinna in sot funkade bra. 

Bandgrindar väldigt praktiskt, det gäller bara att hitta en fast punkt att knyta fast sig i.


Har du tråkigt under isolering så föreslår jag lite bandvävning.

 

Mora sommardräkt del åtta, Men gör det nu då!

$
0
0

 Det finns något som heter prokrastinering, det är det jag håller på med. Dvs skjuter upp, ska göra det sen. Kort sammanfattat jag gruvar mig för att sy livet som ska sys ihop med kjolen. Dock bättrade jag mig och satt verkligen igång.

Axelbanden är skarvade och det sitter ett band över skarven, det gör ofta det. Man skarvar och spar tyg och man dekorerar. Foder och yttertyg klippte jag samtidigt, sånär som på axelbanden.


Problemet med bystvecken fixade jag genom att dra i rejält med rynktråd och hålla in tyget på skrådden.


Sen var det väl bara att sy ihop då. trodde jag


Nej visst nej, det var ju banden också. Banden på ryggen kallas strålar och finns på väldigt många dräkter.


Att bandkanta runt med ett rakvävt band är en strid, Rynktråd hjälper igen.


Och så hela vägen runt, för hand. Det hade inte varit lättare med sämskskinn.


I böckerna berättas det om dräkterna och hur de förändrats men inte hur man har sytt.


Den bruna boken (Mora dräktbok, Moradräkten vid olika högtider) finns hos Mora Hemslöjdens Vänner, jag är med där så jag kan skicka den om nån vill ha, 100 kr+ porto.

Mora sommardräkt, del 9 Kjolen

$
0
0

 Det tar sig, kjolen har kommit tillbaka från plisseringen. Det är två kvinnor i Falun som samarbetar om folkdräkter mm Livtag heter filman. Det tog sin tid men nu är den här. Fyra våder 80 cm blev nästan ingenting när det blev plisserat men det är swing i den, går nog bra att dansa i. Om det skulle bli möjligt med såna nöjen i sommar. 

Jaha, då var det bara att sätta igång då, hur gör man? Sy ihop våderna sa grannen Greta som lämnade en beskrivning och ett sytt exempel.


Jag sydde på maskin och kollade på Gretas exempel. 
Sedan sydde jag tre parallella trådar rakt igenom alla veck och bestäm hur mycket det ska dras ihop. Det beror på midjemåttet. Fast det beror ju på, som vanligt. Förr i tiden hände det sig att kvinnor ändrade form, då som nu, blev gravida ibland och smala ibland därför hade man midjan högre upp. Då kan man uthärda en stadig middag undan att lida p g a en trång linning. 


Alla vecken ska fästas men inte alldeles tätt utan lite förskjutna, Gretas exempel får vägleda


Så lade jag på förklädet (magen) för att se hur det tog sig ut och det var väl fint, i den änden.


Men i andra änden  var det inte alls bra, Kjolen var för lång! Inte kunde jag fålla upp den för fållen var ju också plisserad. Jag hade inte tänkt på att mäta mot förklädet utan bara utnyttjat tygets hela längd. 
Fram med saxen.

Usch det var läskigt att klippa av alltihop och göra om från början igen, men jag hade ju tränat i alla fall. 

 

Nu ska det gröna livet och kjolen sättas ihop, jag har redan insett att det kommer att krångla för livet och kjolen har inte samma omkrets. Sprätta och sy om, igen. 
Suck.

Viewing all 144 articles
Browse latest View live