 |
| Det är bara hälften |
 |
| Dom vita linnedukarna gjorde sig inte så bra på bild |
 |
| Ingen modehylla här inte |
 |
| Skafferi är bra |
Jo det var länge sen sist, jag vet det men jag har faktiskt varit jättestressad. Jag vill ju hinna klart med alla projekt innan karantänen är över. Nu har jag avslutat en del och börjat på ganska många nya och karantänen fortsätter och fortsätter och nu börjar det bli lite tråkigt. Men nu ska det handla om ....
Mora sommardräkt !
Nu blir det följetång. Som vanligt råkar det bara bli så, lite oförhappandes liksom.
Det var varp över i en vävstol där det vävdes magd till Mora sommardräkt. Så jag vävde väl en magd då. Ett förkläde alltså. Eftersom det är till sommardräkten så är det grönt. Man väver den med avigsidan upp, oklart varför, kanske för att skydda tyget mot nötning
Förr var magden randig i alla gröna nyanser som det råkat bli när man färgade ullen med de växter man hade tillgång till, då var det vardagskläder. Numera är det finaste stassen som används när man vill klä upp sig ordentligt, om det inte är för varmt.
Eftersom det är finstassen nu så tar man ett fint band och sätter på magden. Men jag är dålig på att väva band så då kan man byta jobb med en som är onödigt duktig på det.
Och så blir det en magd.
Något senare skulle vi åka bil långt och jag hade just lärt mig fläta strumpeband och något måste man ju ha i händerna så jag flätade. Två strumpeband Mora–Junsele ToR.
Men sen då? Min sommardräkt skulle den bestå av magd och strumpeband? Kändes verkligen väldigt ofullständigt.
Hur ska det sluta?? Missa inte den spännande fortsättningen, kommer inom kort på denna blogg!
Kjoltyg.
Om man ska göra en Mora sommardräkt så räcker det inte med bara förkläde och strumpeband. En kjol vore ju bra. Till den "vanliga" dräkten är det svart kjol men till sommardräkten är den vit och kjolen är en livkjol, ganska praktiskt.
Jag hittade inget tyg så jag måste väva ett tyg helt enkelt. Då signalerade dottern att hon också ville ha ett kjoltyg. Det går åt 4,5 meter till en kjol, varpen är lingarn och inslaget är kamgarn, dvs redgarn, ca 18 inslag/cm. Det blir väl sisådär 11-12 meter med effsingar och invävning. Vävsättet är liksidig kypert, förr i tiden vävde man treskaftad kypert men så petig var jag inte.
Det blev den inte.
Kjolen ska vara plisserad, ganska fånigt men historiska plagg är ibland lite svåra att förstå sig på och kjolen har varit plisserad sen 1700-talet alltså får det bli så. Men först måste den pressas och det kan vara knepigt med nytt garn så jag fick rådet att lämna in tyget till en firma som skickade det till en proffspressare. Som alltså enbart skulle pressa tyget.
Och så får jag tillbaka detta! Om jag var upprörd!? Det var mycket länge sedan jag var så tvärförbannad.
Visst ser det ut att vara lätt fixat, det är ju bara att pressa det på riktigt liksom. Nej det går inte, brytveck på lin är näst intill omöjliga att få bort och inte blir det bättre av att ullgarnet permanentat vecken i tvätten. Det var nämligen det som hänt, "proffsen" hade tvättat tyget. Personalen på firman som förmedlat till "proffsen" var lika upprörda som jag. Tyget verkade vara förstört och utom all räddning.
Nej nu måste jag lugna ner mig lite.
Fortsättning följer i nästa avsnitt. Missa inte det!
Jag insåg att jag inte skulle klara av att rädda tyget själv, var det ens möjligt? Jag vägrade befatta mig med tyget och med "proffsen" vilket nog var mest hälsosamt för alla parter. Så jag gick tillbaka till firman som förmedlade tjänsten till "proffsen". Jag förklarade att jag inte tänkte befatta mig med tyget och att de fick försöka rädda det eller ersätta mig. Vad kostar fyrameter egenvävt tyg? Hur värderar man sånt?
Firman som förmedlade tjänsten var mycket förstående.
Så gick jag hem igen och för att lugna ner mig lite satt jag upp en väv till. Vi var tre stycken som ville väva tyg till livet till sommardräkten. Det blev grön korndräll helt i lin.
Nu gäller det livet.
Vi var ju tre kvinnor som ville ha tyg till livet på Mora sommardräkt. Det är en livkjol, dvs det sitter ihop. Grön varp hade vi enats om men inslagen varierade, jag hade samma i inslag som i varpen, Agneta hade en lite annan grön nyans och Birgitta hade oblekt lingarn som hennes mamma spunnit, eller var det mormor? Lyxigt.
Lingarn 16/2 i både varp och inslag
Band
Livet på livkjolen brukar kantas med band eller sämskskinn. Jag hade inget sämskskinn så det var bara att väva då. Åtta meter ungefär. Det är ganska meditativt och ingen stor apparat.
Det finns band att köpa på Hemslöjden i Mora men det var inte riktigt min gröna nyans, garn hade jag ju så jag vävde. Lingarn 16/2.
Banden som används i folkdräkter är ofta till lyst och lite skryt, sommardräkten har förändrats under tidens gång liksom andra plagg. Man följde modet men behöll traditionen. Oftast var det kjolen man behöll intakt men modeblusar och huvudbonader varierade.
Det finns intervjuer med gamla kvinnor som berättar hur de fick plocka sönder gamla yllekläder, bearbeta fibrerna på olika sätt och karda ihop fibrerna med ny ull, spinna och väva nytt tyg av. Det tyget var naturligtvis grovt och inte så trevlig att ha på sig. Det kallades klut-tyg. På dialekt blir det klöjttyg. Kjolen av kluttyg gick man inte av gården med, det var den man hade på sig i lagården eller i potatislandet.
Anders Zorn lär ska ha kallat nån person han ogillade för klöjtbracka.
Men banden, de är viktiga. Karlarna ska ha hattband, det ska vara kragband. band om handlederna och band överallt, knappar var dyrt. Kvinnorna har ett hårband i oppombindning, långt, det här har jag vävt, 4,5 meter. Mönstret är o x o x o.... man tröttnar, jag började väva in årtal, initialer mm.
Det här är bandet som sitter på mitt förkläde, jag har inte vävt det, det har kompissen Betty gjort. Betalningen var ett arbetsbyte. Jag tycker så mycket om det, det är milda färger och går lite i rostrött.
Det finns något som heter prokrastinering, det är det jag håller på med. Dvs skjuter upp, ska göra det sen. Kort sammanfattat jag gruvar mig för att sy livet som ska sys ihop med kjolen. Dock bättrade jag mig och satt verkligen igång.
Axelbanden är skarvade och det sitter ett band över skarven, det gör ofta det. Man skarvar och spar tyg och man dekorerar. Foder och yttertyg klippte jag samtidigt, sånär som på axelbanden.
Det tar sig, kjolen har kommit tillbaka från plisseringen. Det är två kvinnor i Falun som samarbetar om folkdräkter mm Livtag heter filman. Det tog sin tid men nu är den här. Fyra våder 80 cm blev nästan ingenting när det blev plisserat men det är swing i den, går nog bra att dansa i. Om det skulle bli möjligt med såna nöjen i sommar.
Jaha, då var det bara att sätta igång då, hur gör man? Sy ihop våderna sa grannen Greta som lämnade en beskrivning och ett sytt exempel.
